Äntligen hemma från via. Vi hade ju lektion idag med dom små barnen. Innna via var vi i stan med klassen, vi var nämligen på riksdagen. Kul, typ nja. Vi gick runt och tittade på lokalerna och sådär, inget märkvärdigt. Min klaustrofobi gjorde så att guiden tvingades springa sju våningar upp. Och jävlar va hon sprang, hon måste ha haft klaustrofobiska barn där förut. Jag slanta nästan efter. Därmed är min träning för dagen gjord. Jag cyklade faktiskt till och hem från tåget idag också så lite träning där me, blink blink.
Kul också att när jag skulle hem från nynäs så var det 858:an som kom. Visst, jag älskar 858:an, jag bara älskar den, för den kör hem mig nästan ända till gatan min. Men jag hatade den idag för jag var tvungen att gå av vid stationen i ösmo för att jag hade min cykel där. I vanliga fall älskar jag min cykel, men idag hatade jag den. Det blåste fan storm ute och jag var tvungen att cykla hem. Hela jävla vägen. Det är långt och jag höll på att blåsa bort. Men jag ska inte gråta för det, jag ska gråta för annat som är värre. Det får man göra.

Men skitkul att vi har fysikprov på fredag också, va glad jag blir, jag börjar nästan gråta, så glad blir jag. NEJ! Jag förstår ingenting av fysiken, inte ett skit. Kanske för att jag inte kan lyssna på genomgångarna med Stefan för att jag ritar istället. Och nej, jag sitter inte bara och ritar hur jag vill utan jag ritar av det som Stefan ritar på tavlan, som alla duktiga barn gör. Men det gör ju då så att jag inte kan koncentrera mig på att lyssna på vad Stefan säger. Nej nu ska jag läsa igenom kapitlet om vågor.

För övrigt så gillar jag det höstiga vädret (lite positivitet i det hela), bortsett då från när det är storm och regnar. Och jag gillar alla färglada lövhögar överallt, cozy!