Det blev ingen promenad till kyrkan ikväll för orken försvann och jag har ont i magen. Det får bli en annan dag. Fast varje gång jag har tänkt att gå upp dit och inte gör det, så känns det som att jag sviker pappa på nåt sätt. Jag menar han vet ju inte om det, men på nåt sätt så känns det ändå som att han tittar ner och blir besviken på mig för att jag inte kom. Det känns som att han blir besviken för att jag inte hälsar på lika ofta längre. Jag känner mig dum som inte gör det. Jag menar, förut gick jag upp dit flera gånger i veckan och bara satt där.. Jag kunde sitta hur länge som helst, bara att jag var där var tanken. Han skulle veta att jag inte har glömt honom. Nej nu rinner tårarna och jag ser knappt vad jag skriver, så det är lika bra att sluta här. Ska se nån film eller nåt.