Varför går inte jag och sover? Jag sitter liksom bara och tittar runt på samma saker på datorn om och om igen. Klickar på samma ställen hela tiden för att se om det har hänt nått nytt. Men det har de ju såklart inte. Klockan är ju fanimej över fyra! Vad tror jag ska hända nu liksom? Men jag är inte trött. Eller lite. Men mest vill jag nog inte sova för att jag är rädd att missa nåt. Det där som jag vill höra kanske kommer om jag stannar uppe en timme till. Så har jag tänkt hela kvällen nu. Eller hela natten, beroende på hur man vill se det. Jag får väl ta och äta en banan så att jag blir trött eller nåt. Jag hörde nämligen idag på tv:n att man blir trött av att äta banan. Ofta..

Men aa fan. Jag orkar inte med det här. Jag ska fan ärligt bli nunna. Fatta vad problemfri man borde vara som nunna. Det låter skönt. Ta en liten paus från allt elände liksom. Just nu känns det som att en tripp till USA inte heller skulle sitta helt i vägen faktiskt.
Och fan, jag som tänkte fråga dig om du ville följa med mig till Jönköping för att hälsa på syster och Martin. Dumma va fan. Jag har då den här jävla oturen hela tiden. Men man kan ju kanske då tycka att jag borde bli van. Men nej jag vänjer mig inte. Men från och med nu så ska jag försöka att inte tänka så mkt när sånt här händer. Jag ska försöka att bara låta det rinna av mig och tänka att allt inte är fel på mig för att sånt här händer. Lättare sagt än gjort. Tänk om jag också var känslokall, då hade jag nog inte mått såhär dåligt av såna här saker.

Ååh, jag är så jävla lättlurad och dum. Varför? Varför är jag så? Varför tror jag på vad folk säger och gör? Jag ska fan sluta med det asså. För jag menar, det slutar ju ofta på det här sättet. Att jag sitter hemma och gråter av förtvivlan. Det är fan inte kul asså.

Det här inlägget låter säkert helt osammanhängande men det skiter jag i. Jag behöver bara skriva det nånstans. Och jag kommer säkert ta bort det imorgon eller nåt också så.

Det är inte såhär jag vill att det ska vara.