Frustrationen jag känner nu går inte att beskriva. Inte irritationen och oron heller för den delen. Det bara kryper i kroppen på mig.
Jag ska berätta en sak. Jag är så sjukt jävla trött på alla osanna rykten som går överallt i den här lilla jävla kommunen så jag vet fan inte vad jag gör snart. Att jag skulle gå och hålla på med exet, som dessutom är min vän sen en jävla massa år tillbaka, till min vän sedan typ 12 år tillbaka är så falsk som det bara kan bli. Det skulle aldrig nånsin ske. Vad folk tror får stå för dom. Men att gå och sprida rykten kan jag fan inte ta. Dom som känner mig vet att jag aldrig skulle göra så om jag så var tvungen. Aldrig.
Även om jag säger och önskar att jag skiter fullständigt i vad folk säger så kan jag inte ljuga och säga att jag inte bryr mig det minsta. För det gör jag. Det är aldrig kul att höra att folk snackar skit. Jag blir otrolig sårad. Det här är heller inte första gången. Liksom. People get a life. Hur svårt kan det vara att bara låta andras liv vara och bry sig om sitt eget?
Nu riktar inte jag det här mot dom två personerna som påstår sig ha sett oss. Utan mer åt dom personerna som verkligen fortsätter att sprida falska rykten och som vet att det är falskt.

Sen att den personen som har vart en av dom mest betydelsefulla personerna i mitt liv kommer och påstår saker, bland annat det här men också massa annat, och beter sig som en idiot gör mig så jävla ledsen. Det ska du veta. Du sårar mig mer än du tror med din jävla attityd och skitsnack. Du betydde jävligt mkt för mig. Det vet du. Så jag fattar inte hur du kan göra som du gör. FAN.